missde

 

 

 

Igår natt förberedde nog både jag och Mattias oss på en jobbig vaken natt med två små sjuklingar. Täpta näsor och jobbig hosta. Men till vår stora förvåning sov både Simon och Elias hela natten!? Vilket inte ens händer när de är friska och krya. Natten bestod varken av stök, tuttinstoppning eller amning, och upp på det fick vi sova ända till halv 8. Minns inte senast vi fått en sån bra natt hela familjen! Välbehövligt. :) Inatt var det dock lite stök igen... Simon har sovit hela natten men Elias var febrig och ville gärna ligga tätt intill och amma. Till slut fick han en Alvedonsupp och somnade gott. Med sin lilla bebiskudde under huvudet... Inbillade mig att det blev lite bättre i näsan av den. Och han sover alltid mycket bättre med kudden. La mig och läste på om 7 månaders bebis och kudde då jag är nojig över att använda den. Brukar alltid vara där och dra bort den när han somnat annars.

 

Man ska aldrig lägga sig och googla så där på natten i alla fall. Fick upp massor om plötslig spädbarnsdöd och hemska berättelser. Även om chanserna är mycket mycket mindre nu när Elias är över 6 månader så verkar det ändå kunna inträffa, så oron är ju inte alls helt borta, även om den minskat en aning... Kudden åkte hur som helst bort och Elias somnade om igen utan den. Tycker det är lite jobbigt och svårt det där när han sover så skönt på kudden. Ni som brukar kika in här, Har ni egna barn? När tycker ni att man kan börja med en liten platt kudde igen? Kommer inte ihåg när Simon började med det... :S  Varken Simon eller Elias har haft kudde första tiden trots att det nu för tiden rekomenderas i början för huvudets form. Istället har de sovit lite halvt på sidan utan kudde och vi har försökt variera åt vilket håll de legat åt. Det har gått jätte bra! Ska i alla fall vänta med kudde om nätterna då han gärna sover på magen... En sak är i alla fall säker, är det inte PSD man är orolig över så kommer det ALLTID att vara nått annat. Men så är det väl när man har sitt hjärta springandes utanför kroppen. ♥ Ofta tröstar jag mig med att med små barn är det också små bekymmer trots allt. Och nu när både prinsarna är över 6 månader är ju den värsta tiden över för såna hemskheter. Men vänta ni bara när Elias är 15 och Simon är 18. Då kan vi nog snacka orolig mamma... ;)

 

Aja det tar vi då. :) Nu ska jag fortsätta röja upp lite här hemma. Elias sover middag och Simon tittar på Mulle Meck. Idag blir vi bara inomhus för att vila och ta det lugnt. Hörs kanske senare. (: