Elias Förlossningsberättelse ♥
Den 19 Februari 2013, Tisdag.
Några kvällar tidigare var jag på Ica Maxi ensam och handlade med foglossning och tryck neråt. Då slog det mig att jag kanske borde börja bli nojig för att vattnet faktiskt kan gå. Vad skulle jag göra om vattnet gick där mellan frysdiskarna? Ensam bland alla främmande människor... Antagligen skulle jag väl få en chock och söka upp en skurmopp för att städa efter mig. För att sjunka genom jorden hade ju inte direkt fungerat. :) Även om alla såg min kula till mage och min bredbenta gångstil att det snart var dags är det väl ingenting man vill vara med om när man far iväg på egen hand. Så där och då insåg jag att jag kanske borde hålla mig inne och undvika ensamma shoppingturer. Tror nog att jag var lite extra nojig bara för att vattnet gick ute på statoil i Gärde när jag väntade Simon. Därför var jag väl medveten om att det kan hända vart som helst och när som helst. När man minst anar det.
Idag höll jag hur som helst på att klättra på väggarna och var så sugen på en strosardag i affärer. Jag bestämde med mamma och syster att vi skulle fara iväg på Erikshjälpen och kika lite bara för att komma ut ett tag. Så jag utmanade ödet och packade in mig och Simonbus i bilen. Skulle vattnet gå stod jag i alla fall inte ensam där i en stor pöl mitt i affären. Trots att det bara var två dagar kvar till beräknad förlossning (Bf: 21/2-2013) så fixade jag shoppingrundan utan vattenavgång. Vi for hem till mamma och pappa därefter och myste på. Cimmen agerade fotograf med sin systemkamera och tog en massa fina bilder på mig, magen och Simon. Jag ville föreviga magen då den snart skulle vara ett minne blott. När jag sedan fick se bilderna blev jag nästan full i skratt vad stor den var. Det såg ut som att jag stod och höll upp magen. Nästan som att jag skulle behöva ett stödhjul på den där fram för att kunna gå. Så kändes det i alla fall nu mot slutet då det var som tyngst. (; Senare på kvällen när Mattias kom hem från jobbet vid 7 tiden stressade jag iväg till Granlo för att ha studeiträff. När vi hade pluggat färdigt fick jag en kram och en klapp på magen av Elin i tron om att hon inte skulle hinna få se tjockmagen igen. Och se så rätt hon skulle ha! (;
I bilen på väg hem från Granlo kom jag på att jag hade glömt att lämna tillbaka ett minneskort till Cim som jag hade lovat att göra innan studieträffen. Det glömdes helt bort i all stress. Så på motorvägen hem ringde jag till mamma och sa att jag skulle komma förbi med den till henne. När jag kom dit var kvällsfikat framdukat så jag blev kvar en stund och bara myste. Vid 23:30 hoppade jag in i bilen igen och for hem till älsklingarna mina. Simons farfar var och hälsade på och satt i soffan tillsammans med Mattias, så jag gick in och la mig på sängen med kläderna på en stund. Jag låg och tittade på min älskade lilla Simon som sov så gott i sin säng. Jag kan verkligen ligga och titta på honom i timmar. Älskade lilla skatt. ♥ Vissa kvällar nu på slutet av graviditeten hade jag haft täta sammandaragningar med ett starkt tryck neråt så att det ilade till. Varje gång hade jag trott att det var något på gång, men det hade det inte varit. Även nu ikväll kom sammandragningarna med jämna mellanrum där jag låg på sängen.
Klockan hade nu hunnat bli 24:00 och plötsligt kände jag hur det började värka till i magen under sammandragningarna. Det liksom brände till i både mage och rygg samtidigt som det krampade ihop. Jag kände igen känslan från förlossningen med Simon, nu var det utan tvekan värkar på gång! Jag sa ingenting till Mattias och Tord utan låg kvar där i mörkret på sängen och började klocka värkarna. De kom var femte minut och blev bara starkare och starkare för varje värk som kom. Till slut kom en värk som jag fick blunda och bita ihop under. Tjugo minuter hade jag legat där inne och nu var det bara tre minuter mellan värkarna. Tre minuter som de vill att det ska vara när man far in, så jag ropade lite panikslaget på Mattias innifrån sovrummet och sa att det var dags. Förvånad kom Matte in till mig. Jag skyndade mig in i duschen för att jag verkligen ville duscha av mig innan vi for in. Mattias tyckte att jag nog borde skynda mig lite. Jag ropade åt honom när värkarna kom inifrån duschen så att han kunde fortsätta att klocka dem. Nu kom värkarna var annan minut och jag började känna ett tryck neråt. Både jag och Mattias blev stressade så han skyndade sig att ringa in till förlossningen. De sa åt oss att fara in på en gång! Mattias sprang och hämtade bilen medan Tord hjälpte mig på med strumpor och skor. Han skulle stanna kvar och vara med Simon. Med onda värkar hjälpte Mattias mig ner för alla trapporna och sedan var vi på väg in till förlossningen. Äntligen skulle vi få hålla om vår älskade lilla skatt, nu var det inte lång väntan kvar!
Eftersom att vi hade babyskyddet hemma hos min mamma och pappa var vi tvungen att fara förbi där först. Mattias sprang in och hämtade det medan jag satt kvar i bilen och andades genom värkarna. Mamma sprang ut och gav mig en kram, sen blev det bråttomt in. Jag började känna ett kraftigare tryck neråt nu och känslan av att vilja göra nummer två. Jag kom ihåg från Simons förlossning att krystningsvärkarna är på gång då. Med panik i ögonen sa jag hejdå till mamma. Jag kommer så väl ihåg vad rädd jag var för att jag skulle behöva börja krysta i bilen och inte hinna in. Väl utanför akutmottagningen körde Mattias bilen nästan fram till dörren. Han frågade mig om han kunde springa in och säga till dem och fick ett nickande tillbaka. Medan han var inne försökte jag ta mig genom onda värkar. Jag kunde knappt sitta så jag andades och grät mig genom dem. Hela magen krampade ihop och brände. Mattias var inte borta länge alls, men för mig kändes det som en evighet... En kvinna kom och gick förbi utanför bilen medan jag väntade. Hon tittade in i bilen och frågade om det gick bra. Antagligen såg hon paniken i ögonen på mig och hur gråtfärdig jag var. Hon gav mig ett lycka till och fortsatte sedan gå. Då kom äntligen Mattias springande mot bilen och lyfte ur mig och hjälpte mig in genom akutmottagningens dörrar. En sköterska stod beredd där inne med en rullstol som jag fick sätta mig i medan Mattias parkerade bilen. Barnmorskorna var på väg ner men Mattias var så stressad att han tog tag i rullstolen och började gå mot förlossningen ändå för att möta upp dem. På vägen dit mötte vi 3 barnmorskor beredda med en väska för att kunna förlösa mig i ett rum nere på akuten.
Jag får nog tyvärr säga att fortsättning följer. (: Jag börjar få kramp i fingrarna nu. Ska ta mig tid till att fortsätta skriva imorgon igen. ♥ Hoppas att ni alla har en fin kväll!
Smultronställe
Vi hade verkligen en toppen helg i Mattias sommarstuga uppe i Norr. Jag är helt kär i Gargnäs! ♥ Vilket smultronställe. Vi vill tillbaka! Om vi far nästa sommar igen ska vi stanna mycket längre. :) Vilken härlig liten by. Lugnet är obeskrivligt... Det gjorde verkligen gott för både kropp och själ. Så skönt att bara kunna sitta och ta in allt med alla sina sinnen! ♥ Bjuder på några av alla bilder som vi tog. (: Nu ska vi ta och göra oss färdiga för en promenad bort till mamma och pappa. Tror Tindra också skulle dit så Simon får leka lite med henne.
Norrland
Nu är hela familjen på väg långt upp i Norrland. Grabbarnas gammelmormor har vi också packat in i bilen. Vi ska spendera helgen uppe i Gargnäs där hon är uppvuxen och där de har sommarstugan. Det blir första gången jag och prinsarna åker dit. Ska bli så skönt att andas lite skogsluft några dagar och bara känna lugnet! Ska bli så roligt att få se vart Mattias brukade vara som liten. Ser så mysigt ut på fotografierna jag sett. (: Men än är vi inte där. Lång resa. Pojkarna har somnat här i baksätet med mig. När de vaknar blir det en skön bensträcka och mat! (:
♥
Vilken underbar dag vi har haft. Full fart och fullt hus hela dagen. Simon har fått jätte fina och roliga presenter och extra skoj blev det såklart när älskade kusinen Alwin plingade på dörren för massa lek. Nu sover i alla fall småprinsarna gott efter alla intryck från dagen. Elias har precis ätit sista målet för idag och somnade gott igen mitt i maten. Håller på att packa lite smått inför morgondagens resa, men det får nog alldeles strax bli sängen känner jag. Jag blir ju som barn på nytt så fort sånna här speciella dagar kommer för barnen. Så jag var ju uppe extra tidigt imorse för att fixa och dona i väntan på att få gå in och väcka Simonbus med sång och presenter. ;) Grattis igen till min älskade skatt! ♥
Simon 3 År ♥
Imorse fick lilleman vakna till sång och presenter. Så nu leker vi med allt det nya i väntan på att stora tjocka släkten ska komma. Tänk att det är 3 år sedan idag som jag fick upp min älskade goa Simon i min famn för första gången. Obeskrivlig lycka och oändlig kärlek som ingenting i världen skulle kunna ändra på! ♥ Grattis lilla busunge på treårsdagen! Mamma älskar dig till stjärnorna och tillbaka, flera gånger om!
Baka baka liten kaka
Nu ska Simon och jag baka. För imorgon blir det fullt hus och kalas här hemma. :) Tänk att mammas lilla prins blir hela 3 år! ♥ När Elias vaknar blir det lite mat för honom, sedan passar jag nog på att lämna grabbarna hemma och far iväg en sväng för att fixa med det sista inför imorgon. (:
Slagna hjältar
Nu har det blivit ovanligt lugnt här hemma då båda busfröna tvärdeckade på två sekunder när de la sig tillsammans på storsängen. Simons ögon gick i kors medan han låg och smekte lillebror på benet. Vilket i sin tur gjorde att Elias ögon inte kunde stå emot längre. Hur gulligt är inte det egentligen? :) Det kan inte hjälpas att det blev en sen middagslur idag. Välbehövligt. Nu passar vi på att ladda batterierna hela familjen. ♥
Det finns nog ingenting finare än denna syskonkärlek. ♥ För er gör mamma ALLT!
Elias 5 Månader
Igår blev mammas älskade lilla skatt hela fem månader. Vart har tiden tagit vägen egentligen? Är det snart ett halvår sedan Mattias i panik hjälpte mig nerför trapporna med värkar var annan minut? Är det verkligen fem månader sedan jag fick upp denna underbara lilla skatt på mitt bröst efter en lång, tung och ond väntan? Det känns inte som det, samtidigt som det gör det. Vi har ju hunnat med så mycket och det känns på ett sätt som att han alltid har varit med oss. Min älskade lilla Elias. Växer och utvecklas så det knakar och är så go på alla sätt och vis. Alltid så glad och har lätt till både leende och skratt. Vi behöver bara titta på honom så möts vi alltid av ett stort leende tillbaka. Ni vet ett sånt där härligt leende så hela tandköttet syns på honom. (:
Go, glad, lugn, sover bra och är matglad. Enda gångerna han tar ton och blir riktigt förbannad är när han är hungrig eller väldigt trött. Då ska det hända grejer på sekunden. (; Men det är ju förståeligt när man inte kan säga det på annat vis än med gråt. Eller nu missade jag faktiskt något. Han har blivit så stor nu att det är skittråkigt att bara ligga ner. Bäst är det att få bli buren och se sig omkring. Han har upptäckt nu att tar han ton och blir lite förbaskad, då kommer antingen mamma eller pappa och tar upp mig. (; Det har kommit nu den senaste tiden. Men tänk vad varje ålder och period har sin charm. Jag tycker att han lär sig något nytt hela tiden...
♥ Elias ligger gärna på täcket på golvet och tittar på något roligt. Det kan egentligen vara vad som helst, det mesta roar nu. Han vill dock inte ligga kvar på ryggen särskilt länge. Inte heller på samma ställe. Han har blivit riktigt snabb på att rulla från mage till rygg och tvärt om. Han är även väldigt snabb på att vrida sig så han ligger åt andra hållet.
♥ Det var ganske länge sedan som han hittade sina fötter för första gången men nu är han inne i en period då han kan ligga länge och känna och titta på dem. Han vet att de finns där nu. (:
♥ Nu står han ofta i krypställning och kämpar. På knä med raka armar och smågungar för att det är lite svårt med balansen än. Han tar sig framåt nu genom att stå så och lägga sig framåt med kroppen. Sedan upp igen. Då kommer han en bit fram varje gång. Lägger vi ner honom på täcket ligger han efter en stund utanför och sprattlar. Man vill ju ut på upptäcksfärd såklart(;
♥ Han somnar i sin säng varje kväll nu och är väldigt trygg där. Med tutten och gosen somnar han gott. Han vill gärna ha något mjukt vid ansiktet och i händerna. Då blir han alldeles salig på ögonen och tutten ser extra god ut. Han vaknar en gång på natten eller framåt morgonen för ett mål mat i våran säng. Sedan somnar både han och jag om tätt intill varandra mitt i maten tills storebror vaknar och vill få upp oss. (: På kvällen kan det ibland ta ett tag att komma till ro och somna direkt efter maten. Tar ett tag med rapningen och spyorna och efter lite bök och stök i spjälsängen somnar han sedan gott.
♥ Han har inte fått några tänder än men tuggar på sina händer och dregglar så bodyn blir alldeles blöt. Det verkar klia och göra ont. Kanske tänder på gång? Simon bet länge på sina händer innan han fick sin första kring 1 års dagen. Så det kan ju dröja innan det är dags också.
♥ Han är väldigt kittlig och skrattat gott när man pussar honom på halsen och i sidan av magen på revbenen. Han börjar också att flina och skratta om man till exempel säger. "Hihihihiihhihihii" med pipig röst. :D Han mår även himla gott när han får tag på ens hår och man säger. :Ajajajajaj" med samma pipiga röst. (; Nästan omöjligt att komma ur hans småhänder när han väl har fått tag på håret. Aaj. :D
♥ Elias har alltid älskat att bada i baljan. Första gången låg han bara och mådde gått utan den minsta lilla tår. Han tycker fortfarande om att komma ner i det ljumma och sköna vattnet. Härligt att sprattlar lite med armar och ben så det plaskar. (:
♥ Det märks så väl att han tycket om och ser upp till sin storebror. När Simon busar sitter Elias och flinar åt honom. Det är nästan så man kan höra honom säga, "Du är bäst du brorsan. " ;) Tänk vad mycket bus han kommer få lära sig av storebrorsan. (;
Ja det här är väl en liten del av allt som händer nu. Kan hända att jag lägger till fler hjärtan om jag kommer på något mer. (: Nu har jag i alla fall börjat skriva på förlossningsberättelsen. Lägger ut den i dagarna om ni vill läsa den? Tills dess kan ni ju alltid kika tillbaka på förlossningen med Simon i magen här: Del 1, del 2, del 3. ♥
Morgontrött mamma
Simon är som en väckarklocka nu för tiden. Det spelar ingen roll om vi tejpar fast mörkläggningsgardinen för att göra det så mörkt som möjligt eller om han får vara vaken lite längre kvällen före. Klockan 7 ska han upp. Thats it. (: Vet av erfarenhet att allt går perioder och man får ju vara glad att han inte ska upp kl 5. :) Sån period har vi ju också haft när han var mindre. Tror han har skämt bort oss en aning med sin sova till 9 om mornarna period nu... Andra lillherrn som i början var så morgontrött väcker mig ännu tidigare för amning. Han ligger bredvid mig och storler när Simon kommer och drar upp mig. Mammas Skitungar. :D Hihi. Inte lätt att vara kvällsmänniska med morgonpigga barn. Går inte ihop vidare bra. Kanske man ska försöka bli bättre på att komma i säng i tid om kvällarna men det är lättare sagt än gjort det. Är ju på kvällen man får egentid och kan pyssla på med vad man vill. (: Aja nu är jag i alla fall piggelin. Lite frukost kanske så vi kan dra igång denna soliga dag! ♥
Slö Torsdag (:
Fortfarande trött. Blev en innemysardag för hela familjen. (: Ligger i soffan med täcke och massa kuddar nu och tittar på Dumma mej med Simon. Gos! Elias ligger också nerbäddad här och ska försöka sova en stund. Kanske man ska passa på att göra detsamma själv. (:
Morgonstund
Tog en städning av det gamla vitrinskåpet för ett tag sedan. Bland alla fotoalbum och fotografier hittade jag även min blogg från 2009 som jag smart nog har skrivit ut i pappersform. Så roligt att kunna gå tillbaka och minnas i den! Och med det kom blogglusten tillbaka verkar det som.
Nu sitter jag i köket och försöker vakna till liv med lite frulle. Simon bus tittar på barnkanalen och mini arbetar för fullt liggandes på mage på täcket på golvet. Inte konstigt att man är så trött. Mattias och jag stannade uppe inatt för att sitta i köket i ett nersläkt hem och titta på ovädret som drog in över Sundsvall. Så det får man lida nu. :) Men himlen såg så häftig ut! Det är verkligen något speciellt med åska... Skräckblandad förtjusning. Mysigt! ♥
