missde

Diana Emelie Christina Sjöberg hette jag som flicka. Jag föddes 1987 här på Sundsvalls Bb och det sägs att jag hade bråttom ut till världen. (Enda gången i mitt liv som jag varit snabb.) Är uppvuxen i en mysig röd villa med vita knutar och har bott där i hela mitt liv fram tills att jag flyttade hemifrån. Där har jag bott tillsammans med min mamma, pappa och mina älskade syskon. Jag har en bror som är nio år äldre än mig som heter Andreas och två systrar som idag är 15 och 18 år, dom heter Cim och Gina. Min uppväxt var jätte fin och bra på alla sätt och vis och jag drömmer mig ofta tillbaka. Då när vi var små. En väldigt trygg och kärleksfull familj.

När jag var fyra år så började jag med gymnastik. Till en början var det nog mest för att jag skulle få röra på mig och träffa kompisar. Men när jag fyllde 6 så fick jag ett erbjudande av en tjej som hette Erika att börja på Birsta hov. Där tog min karriär som gymnast fart. Från den dagen har jag tränat och tävlat i både trupp och artistisk gymnastik. Åkte runt och gjorde uppvisningar på olika saker, gatufesten har jag bland annat uppträtt på nästan varje år. Och jag har rest runt i Sverige och varit med på olika tävlingar. När jag var ca 19 år bestämde jag mig för att sluta med gymanstiken då jag fick lite problem med både knän och handleder. Nu idag saknar jag gymnastiken och skulle gärna börja igen. Funderar på det, så vi får se. Tycker inte att de tär för sent ännu eller att jag blivit för gammal. Det skulle vara roligt att få börja igen, utan att tävla och bara träna för sin egen del. Så gymanstiken har varit en stor del av mitt liv.

En annan stor del i min uppväxt har såklart varit vännerna. Jag gick på ljustadalens skola och trivdes väldigt bra där, från 1an till 9an. Vi hittade alltid på roliga saker på fritiden. Det var sorgligt när man skulle börja på gymnasiet och skiljas från många av vännerna. Höll kontakten med många i alla fall och fortsatte umgås. Jag började hur som helst på Hedbergska och gick linjen Samhälle/samhälle, mest för att jag inte visste vad jag ville arbeta med sedan. Har alltid dröm om att bli arkeolog eller inredningsarkitekt, men det har jag lagt på hyllan för länge sedan. För att vara arkeolog så måste man vara bredd på att flytta runt mycket vilket sa emot min syn på framtiden. Mina drömmar var ju att senare gifta mig och skaffa barn. Så det gick såklart före och var en mycket större dröm.

Efter gymansiet så började jag vikariera på olika förskolor. När jag väl fick in en fot där så fick jag jobba nästan heltid i 3-4 år. I början sparade jag ihop alla lönerna och köpte mig en lägenhet för 50 000. En tvåa här i Sundsvall. Fick den lite billigare eftersom att det var brorsans tjej som bodde här innan. Efter att ha jobbat några år på förskolorna så tog jag steget att börja läsa vid mittuniversitetet i Härnösand för att bli utbildad förskolelärare. Så där är jag nu. Har läst 1½ år utav 3½, så jag har hela två år kvar. Är dock hemma och är mammaledig nu och ska ta upp studierna igen till nästa höst.

På nyår 2008/2009 var jag på en fest hos min bror. Där träffade jag mannen i mitt liv. Numera tror jag på kärlek vid första ögonkastet för jag har varit med om det själv. Hade aldrig kunnat ana att man kunde falla för någon så som jag gjorde. Precis allt kändes så rätt och det gör det även idag. Blir bara mer kär för varje dag som går. Mattias Hansson, du är mitt livs största kärlek, mannen i mitt liv och min allra bästa vän. Jag kommer alltid att finnas för dig och stötta dig i allt du gör. ♥ Med dig vill jag bli gammal!


Det har känts så rätt från första stund jag såg honom och idag är vi både gifta och har fått en söt och älskad liten son som heter Simon. Han blev fyra månader för några dagar sedan. Så otroligt efterlängtad och älskad. Mammas och pappas älskade skatt! ♥ Så nu mera är jag fru Hansson och även nybliven mamma. Tänk vad livet kan ta stor vändning när man hittar rätt. :) Jag är så otroligt lycklig över att jag har mina älskade killar hos mig! Jag är så rädd om er ♥  

 

Så, det var väl en snabb presentation om mig. Hade kunnat skriva mycket mer men kände att jag var tvungen att runda av en aning. Långtråkigt för er annars. Haha. Jaja, fortsätter väl imorgon. Bara att säga till om det är någonting jag ska gå in djupare på, fler bilder kanske? :) Nu ska jag gå och pyssla på lite här hemma medan jag väntar på att Simon ska vakna. Ta hand om er!